"Kysst av spriten"
Jag tror aldrig jag blivigt så tagen av en dokumentär någonsin i mitt liv . Usch känner igen mig som fan i den. Tänker inte avslöja för mycket. Men jag vet hur det känns att ha någon som man älskar inte älskar dig mer än spriten. Man känner sig så chanslös. Det får en att vilja skrika varje dag som går , hur ont det gör i hjärtat . Hur ofta tänker man på det här då? Jag tänker på det minst 1 gång om dagen. Bara det att jag inte visar det. Och för ca 1 år sen var det nätter då jag grät mig till sömns . Jag önskar att jag var liten igen, då jag inte fattade vad som igentligen hände runt mig . Då mamma tog hand om mig och sa att allt kommer ordna sig. Man förstod ju inte bättre när man var liten. Och nu står man inte ensam fast det känns som det . 1 år och 7 månader har gått sen sist . Och jag skulle bara gå fram till dig och säga " Din jävel , du har som så många andra krossat en del av mitthjärta. Men du har gjort den största skadan. Jag trodde du älskade mig, men jag hade tydligen fel" . Sen vända ryggen mot honom och bara gå där ifrån..
Så mycket jag villat säga dig, men inte vågat lyfta luren och ringa. Det kanske inte ska vara så svårt ? Men får en klump i halsen varje gång jag tänker på dig , du kommer alltid vara en del av mitt hjärta. Alltid finnas där . Jag är ju trotsallt mest lik dig. Varje gång jag tittar mig i spegeln ser jag dig i mig . rakt igenom, jag har ju fått ditt blonda hår , dina blåa ögon,din näsa ser det ut som ibland. Det mesta är av dig . Och någon gång.. Någon jävla fucking gång. Kan vara om 1 eller 10 år . Men nån gång ska jag komma till dig och säga en sista gång att jag älskar dig för den du var och inte för den du är nu.
Du är trotsallt mitt egna kött och blod .
Kommentarer
Kategorier
Arkiv
Bloggvänner
Sök i bloggen
