Men åh!

Nu är jag verkligen sur, jag får inte ens sov ifred i en timma innan min bror öppnar dörren fort som fan och typ skriker att det är mat! Flög ju fan 10 meter upp i luften. Fan vad rädd jag blev. Ska det fortsätta så här så kommer jag dö när jag är 18 av en hjärtattack. Men jag får väl sov vidare ikväll när ska igentligen ska gå och lägga mig!


Skulle ju ta upp 2 grejer här i bloggen. Det är två saker om mig och min kropp faktiskt. Nu tror jag alla blev lite nyfikna va?
Tänkte dela med mig av mina problem för er
;)

1.
När jag var 2 år så var jag tvungen att operera bort min blindtarm för den sprack nästan eller hur det nu låg till. Nu 15 år efter så har jag fortfarande ett ärr på magen som stör mig som fan. Jag tycker det är sjukt ful och därför hatar jag min mage. Jag tycker att jag skulle kunna stämma läkaren som tog bort det för jag verkligen skäms att tex vara på stranden på sommaren eller något sånt. Alltså det är inget stort ärr men det stör mig ändå som fan.
Men det är en grej jag måste leva med och det har jag fattat för länge sen, men att det är just ett ärr som gör mig så osäker det är ju nästan pinsamt. Eller vad tycker ni?

Om det här satt på eran kropp skulle inte ni störa er på det?

2.Det här "problemet" tänker jag inte på lika ofta men det är ändå irriterande. Alla har ju små leverfläckar, andra har stora. Och på udda ställen. Jag har 2 normal stora som stör mig den ena sitter på ryggen vilket är helt nomalt och den andra sitter exakt vi rumpan inte nog med det.Leverfläcken är typ rosa, Haha! Fast iför sig skulle nog inte velat haft en brun leverfläck där om jag ska vara ärlig.. Även om det här inte är något andra tänker på eller visste om mig när dom ser mig så tänker jag på det dagligen när man tex kastar en snabb blick i spegeln när man tagit av sig tröjan för att ta på sig nya kläder eller bara för att gå och lägga sig så vänder man sig om. Och så ser man den på ryggen. Man blir typ arg. Den vid rumpan går det att dölja ju.. Jag vet att det går att operera bort leverfläckar problemet med det sen är att jag får fula ärr efter det så låter nog dom vara kvar.


Nu vet halva svenska folket om det här snart så what ever. Haha men på ett sätt känns det skönt att skriva av sig om det här en gång för alla.

"Tack för mig hej"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kategorier

Arkiv

Bloggvänner

Sök i bloggen

RSS 2.0